Jag känner djup beundran för Penelope Keeling som är huvudpersonen i boken. Hon var så verklig så att det kändes som att träda in i hennes älskade Halmlängan och träffa henne där i det ombonade köket för att sen följa med henne ut i glasverandan och dricka te. Hennes livsöde berörde starkt. En mycket bra roman. Detta är en bok som det tog tid att läsa för den gav så mycket att tänka på innan det kändes som jag var redo att gå vidare med den.